Då var man hemma i da fatherland igen! Känns rätt skönt. Men vilken galen resa det blev att komma hem!
Det började i Peking när jag skulle checka in. Jag kom fram till disken efter ca 40 min i kö. Lämnade fram mitt pass (so far so good) – Any bagage? Frågade kvinnan bakom disken. Yes sa jag och lade upp min gigantiska resväska på bandet. – oh fick jag till svar. Jag sneglade på vågen och såg att mitt bagage vägde 42 kilo (20kg är maxgränsen) En snabb huvudräkning sa att jag skulle få betala 12kg á 300:- 3600:- i övervikt, skit samma jag betalar så är det klart. – Please put your handlugage on too säger kvinnan då. What? Väga mitt handbagage? Why det har jag aldrig fått göra innan. Medveten om att det var snortungt och skavde rejält på min axel… Men men la den också på bandet och vågen visade 56kg! You have to much lugage säger hon till mig. No shit! Så jag förklarade att jag självklart betalat för övervikten, så nemas problemas. Nja hon hade lite problem med det. Hon förklarade att den absoluta maxgränsen jag fick ta med mig var 50kg oavsett om jag betalar eller inte, verkar som om att min plånbok inte kunde hjälpa mig ur denna situation.
Så 6 kilo var jag i vilket fall tvungen att plocka ur väskan och slänga.. Vilket öde, vad skulle jag välja av alla dessa klenoder jag shoppat! Fick gå iväg från disken.. Ställa mig i ett hörn av flygplasen och öppna väskan (som hade tagit 20 minuter att få igen, bara ett par timmar tidigare *suck*
Slängde ut all sprit, och ett par bälten, ett par skor, min ipad låda och lite annan krimskrams och försökte igen. Denna gången fick jag följa med, till den ringa kostnaden av 2700:-
Flyget tog nästan 10 timmar så jag var lagom mör jag när landade i köpenhamn. Började kolla runt för att se vilken tid planet skulle gå från köpenhamn till Göteborg, läste på skylten, kände isningen i ryggen och ser CANCELLED! Nooooo. När klockan är 1 på natten (mitt huvud gick ju på kinesisk tid) om man flugit i 10 timmar med ett uppenbarligen handikappat barn bakom sig (ja det måste varit något fel för ungjäveln skrek i 6 timmar) så vill man inte se det ordet på skärmen! Jag gick iväg till transit-disken för att se vad jag kunde göra. Kön till transit var oändlig, jag fick nummer 166 i kön och de var just då på nummer 12. Fuck dis shit! tänkte jag och gick ner till bagagebandet för att hämta mitt bagage, tänkte att jag är ändå i Köpenhamn, hem kommer man ju alltid här ifrån lixom. Väl nere vid bagagebandet väntande jag med förvånandsvärt gott humör… 10 min….20 min…30 min… VART FAN ÄR MITT BAGAGE!? Bandet slutade snurra och alla görjade gå hem, men där stog jag kvar som en idiot! Tanken på att jag skulle ha förlorat mitt bagage gjorde att jag var otroligt nära att börja lipa av trötthet och sorg över alla mina kinatröjor!
Nästa disk! Nu fick jag gå och ställa mig i den milslånga ”SAS arrival desk” Väl framme föklarade jag vad som hänt och personen svarade mig att – ja ja men ditt bagage kommer inte, det är redan vidarecheckat på planet som går till Sverige. Känner hur jag blir varm i hela ansiktet och hur näven knyter sig i fickan, men säger ändå med samlad ton – planet som går till Sverige? Det går inget plan till sverige, det är inställt!! – Nej det vet jag svarade han, men det vet ju inte ditt bagage säger vettvillingen med ett leende! Tänkte för mig själv att talar du nedlåtande till mig en gång till så hoppar jag över den här lilla disken och river av ditt ansikte!
Efter ytterliggare två timmars väntning finner de min väska och skickar upp den på bandet! Tack gode gud! Jag tar mig ut flygplatsen och kommer ut till ett iskallt Köpenhamn. Röker fyra cigaretter på raken och blir illamående. En taxi kör upp och frågar om jag behöver åka någonstans! JA till Göteborg! Men får nöja mig med en resa till Malmö (flåt Maria, jag vet att jag lovade att ta tåg, men orkade inte) Han säger att det kostar 400:- Sagt och gjort jag hoppar in och färden börjar. När vi kommer till Öresunds bron informerar han att han kanske ha missat att det tillkommer en extrakostnad på 305:- för att köra över bron, så redan slutar på 705:-. Orkar inte tänka på pengar just i det tillfället utan nickar bara och tänker för mig själv att det är tur att min jobbbonus kommer in på kontot på måndag.
Framme i Malmö ser jag att nästa buss till Göteborg går om över en timma, och tar nästan 4 timmar, suck! mer väntande… Går ut för att röka och ser att den danska taxin som kört mig hit står kvar. Han säger att en taxi till Göteborg ligger på 3500-4000. Tar fram min plånbok och tittar på mitt kreditkort och säger till föraren att -take me home please! Efter 2,5 timmar rullar vi in på centralstationen i Göteborg! Hallelujah!
Eftersom Canita som skulle hämtat mig på centralstationen i Göteborg blivit sjuk, fick jag ta en ny taxi till Mariaplan och hämta mina dörrnycklar för att sedan åka vidare ut till skärgården.. Var längesedan jag var så trött som jag var när taxin släppte av mig hemma på min gata. Kände mig nästan full.. Allt gick i slowmotion och tillvaron var lite suddig.. Men nu är jag äntligen hemma!
Home sweet home!